Första veckan med schemat är i mål. Och ärligt talat – det gick hyfsat bra. Inte perfekt, men bättre än väntat.

Det som visade sig svårast var inte ansträngningen i sig, utan att hålla tillbaka. På tisdagens och onsdagens pass skulle pulsen ligga i zon 2 – ett lugnt, kontrollerat tempo där man ska kunna föra ett samtal utan att flämta. Det låter enkelt. Det är det inte. Kroppen vill hela tiden dra iväg lite för mycket, och innan man vet ordet av det är man uppe i fel zon igen.

Torsdagens intervallpass var däremot lättare att förhålla sig till. Det finns något med MTB och intervaller som passar ihop naturligt – uppförsbackar, rotsträngar och varierande underlag gör att kroppen ändå reglerar sig själv lite. Det kändes faktiskt rätt.

Lördagen var veckans längre tur och samma utmaning dök upp igen – svårt att hålla pulsen nere. Det är en mentalitetsövning lika mycket som en fysisk. Man vill prestera, inte bara snurra runt.

Men söndagens återhämtningstur – den behövdes verkligen. Vaderna hade gjort sig påminda under hela helgen och benen mådde gott av att röra sig utan krav. Lagom.

Sammanfattning: schemat håller. Jag håller. Fortsätter nästa vecka. 🚴

---

Träningsschemat finns här