Det blev visst två veckor mellan inläggen den här gången. Inte för att utmaningen har stannat av. Snarare tvärtom. Nu känner jag att något faktiskt håller på att förändras på riktigt. Inte bara i huvudet. Utan i kroppen. Det märks på passen. Jag återhämtar mig snabbare efter backar och hårdare partier. Pulsen känns mindre “stressad”.…

Det blev en sån där vecka igen. Inte nödvändigtvis för att jobbet var överfullt, utan mer för att det tog all mental energi som fanns att ta av. När huvudet är någon annanstans blir träningen svårare att få till, även om tiden egentligen finns. Jag fick acceptera att det blev fler vilodagar än planerat. Och…

Det här var veckan då verkligheten klev in och tog plats i schemat. Måndag till torsdag var jag på jobbresa. Tidiga morgnar, långa dagar och få möjligheter att genomföra de träningspass jag planerat. Istället för att försöka klämma in något halvdant valde jag en enklare lösning: morgonpromenader. Inte särskilt långa. Inte särskilt snabba. Men ändå…

Andra veckan är gjord. Och den var… lite mer avslöjande. Jag testade att mata in träningspassen i ett AI-verktyg för att få en mer objektiv bild av hur det faktiskt såg ut. Det är lätt att känna att man följt planen, men datan är mindre förlåtande. Och ja – det bekräftade det jag redan anat.…

Första veckan med schemat är i mål. Och ärligt talat – det gick hyfsat bra. Inte perfekt, men bättre än väntat. Det som visade sig svårast var inte ansträngningen i sig, utan att hålla tillbaka. På tisdagens och onsdagens pass skulle pulsen ligga i zon 2 – ett lugnt, kontrollerat tempo där man ska kunna…

Jag har känt det ett tag nu. Den där känslan av att kroppen inte riktigt hänger med längre. Ansträngningar som tidigare var en självklarhet gör mig nu andfådd på ett sätt som inte känns rätt. Visst, jag är på väg mot 50 och en del av det är bara livet – men jag vägrar acceptera…